Skador på betongkonstruktioner i ex garage och p-hus är ett mycket vanligt förekommande problem.
I de allra flesta fallen orsakas skadorna av klorider från tösalt som bilarna vintertid drar med sig in på parkeringsplanen.
Kloriderna tränger in i betongen och förorsakar på sikt att armering och annat ingjutningsgods rostar.
Rosten har mycket större volym än det ursprungliga stålet, vilket medför att betongen runt rostande stål spricker och till slut spjälkas av.
Kloridinitierad armeringskorrosion är mycket aggressiv och orsakar skador på betongkonstruktioner i tösaltmiljö för mångmiljonbelopp varje år. 

Armeringskorrosion kan i garage och p-hus, liksom för alla konstruktioner i fuktig miljö, också orsakas av karbonatisering. Karbonatisering kan sägas vara ett slags naturligt åldrande hos betongen, vilket medför att betongens ursprungliga rostskyddande förmåga går förlorad.
Liksom för kloridinträngning tar det en viss tid innan karbonatiseringsfronten når in till armeringen och denna därmed kan börja rosta vid ca RF >85 %. 

Armeringskorrosion innebär att konstruktionens bärighet försämras. Armeringens förankring i betongen går förlorad, avrostningen minskar armeringens tvärsnitt, och betongens tvärsnitt respektive effektiva höjd minskar pga. spjälkning av det täckande betongskiktet.
Tillåts skadeprocessen fortsätta obehindrat finns slutligen risk för kollaps.

Genom att mäta karbonatiseringsdjup och kloridinnehåll i betongen, samt armeringens täckande betongskikt, går det att bedöma risken för armeringskorrosion i nuläget och på sikt.

Betong utomhus kan också skadas av frysning genom inre frostsprängning eller ytlig avskalning. Det senare är ofta ett stort problem där klorider förekommer.

Betong görs frostbeständig genom att tillsätta luftporbildande kemikalier vid blandning av den färska betongen. Luftporerna tillåter vattnets expansion vid frysning utan att spänningar uppstår i betongen.